Viktigt att stanna i nuet, trots vinsten

Det låg ett tjockt lager av os över Bilbörsen arena efter slutsignalen gått mellan LFC och Vittsjö. Ett os uppdelat i två olika skikt med två distinkt skilda dofter. Den ena doften var mer väntad, en av lättnad, medan den andra var en man inte känt på länge. En doft av ett nyfunnet hopp.

Lättnaden kom från känslan av att slippa tvingas lämna arenan med huvudet hängandes vid knäna, nedtryckt av tyngden från ännu en förlust. För första gången på 122 dagar hade man sett sitt lag vinna en allsvensk match och det märktes. Stegen från arenan var lite lättare och atmosfären kring folkmassorna lite mer avslappnad. De ursäkter som präglat tränare, spelare och fans i tidigare matcher behövdes inte längre.

Det är en bortglömd känsla som legat begraven under många lager av insläppta mål och förlorade matcher. Och när man nu, äntligen, grävt upp den får man inte släppa taget.

Mitt i denna lättnad låg också det där andra. Det förbjudna och otillåtna. Som en paj ståendes på fönsterkanten i en Disneyfilm svävar man nu mot doften, doften av hoppet. Efter 2 vinster på 15 matcher borde det vara en omöjligt att få hoppas, men om man vinner man imorgon kan avståndet till en kvalplats krympa till ynka två poäng. Helt plötsligt är pajen inom räckhåll och doften oemotståndlig.

Uppehållet gav en chans på nystart som man inte tog vara på efter förlust mot både Växjö och Norrköping. Avgörande matcher vars resultat kunde ses som nådastötar mot Linköpings hopp om överlevnad, men kanske var det inte där omväxlingen skulle ske. Redan i den första matchen mot Växjö fanns det glimtar av hur tränaren Willie Kirk ville att hans lag skulle spela. Även mot Norrköping dyker dessa tendenser till bra och kontrollerat spel upp. Mot Vittsjö adderar man den sista pusselbiten till lagbygget: målskyttet, och det är ett faktum att LFC har det som krävs för att hålla sig kvar i Damallsvenskan.

Tilltron till sin egen förmåga är livsviktig för att göra den vändning man vill, men samtidigt livsfarlig eftersom den har förmågan att göra laget schizofren till den situation man faktiskt befinner sig i.

Matchen mot Alingsås imorgon blir avgörande för säsongen oavsett vilket slutresultatet blir. Med det nyfunna hoppet och självförtroendet som motor är dock chanserna på vinst högre än någonsin under säsongen. Fokus måste ligga på att stanna kvar i känslan som man hittade mot Vittsjö, att stanna i nuet och fortsätta bygga på varje prestation, precis som man gjort hittills. Gör man det finns det varje chans att Linköping spelar i Damallsvenskan, åtminstone ett år till.

LFC:s Maria Olafsdottir Gros mot Vittsjö
Foto: Carl Sandin, Bildbyrån