Fotbollens trendsättare

Mikel Arteta, Foto: Glyn Kirk/Getty Images

Trender går i cykler. Kommer, går och kommer åter igen. Passform på byxor, sladdhörlurar eller Bluetooth, mänskliga rättigheter för alla eller bara några få. Som mycket annat i samhället speglas även detta i fotbollen, där Pep Guardiola och Jürgen Klopp varit de hetaste trendsättarna det senaste decenniet.

Guardiola har stått för den rena och fina fotbollen. Sättet man kan spela om man har råd med figursydda målvakter som både kan passa och rädda, platsbyggda backar som kan vara lika mycket mittfältare som försvarare och handplockade offensiva spelare som alla gör lika många mål och assist. Precis som en väl uppmätt skräddarsydd kostym går det inte ur stil, eftersom spelet, precis som plagget, alltid kommer vara för iögonfallande för att kritiseras eller klassas som ute.

I motsatt tekniskt område står Klopp och gegenpressen. Som en protest mot det fisförnäma handlar detta om att ta vad man har för att sedan använda inspiration, viljestyrka och hopp för att bygga något som är större än sina delar. Lite lager på lager, tänk typ kjol över jeans eller t-shirt över en långärmad. I fotbollstermer innebär detta att springa tills man inte orkar längre, som Pep Lijnders benämnde det: ”jaga istället för att pressa”. Oavsett om man faktiskt är bättre än motståndaren eller inte ska de tvivla på faktumet.

Resultatet av deras framgångar som enda klubbar att vinna Premier League de senaste åtta åren, har skapat ett klimat där alla följer dem. Antingen försöker man få sin något billigare kostym att se ut som Peps, eller så slänger man på några extra lager och försöker avbilda den fyndighet och beslutsamhet som gegenpressen gestaltar.

Arteta valde det fina livet. Han ville va som Pep, se ut som Pep, gå som Pep. Ett djur som han. En oren fotbollsspelare, i grunden skolad av Moyes, skulle visa att hans lag sannerligen kunde vara lite finare och lite bättre. Han gick i Guardiolas skola som assisterande tränare i tre år, lärde sig allt han kunde för att fly sitt förflutna. Arteta är trots allt fostrad i Barcelona och som tränare ville han hitta tillbaka till sina rötter.

Men en inre röst sa ifrån.

Med bred skotsk dialekt, lockade rösten Arteta till en annan sida. Den påminde honom om sitt sanna jag, om att sluta fly från den han är, acceptera verkligheten och utnyttja det till sin fördel. ”Yer a set piece coach, Mikel!”

Så plötsligt var en ny trend uppkommen, långa inkast och hörnmål för topplag. Det är som när Stone Island togs från huliganerna eller när Carhartt gick från arbetskläder till “hipstercoolt”. Magkänslan säger emot eftersom det skriker någon form av kulturell appropriering. Man kan inte bara ta något som har tillhört fotbollens arbetarklass, lägga överklasspengar på det och göra det till sitt eget.

Artetas cyniska beslagtagande och därtill modernisering av fasta situationer är långt ifrån hedervärt, men det går inte att påstå att utvecklingen har varit ineffektiv. Det är lätt att klanka ner på enkelheten. Samtidigt är argumentet om att vem som helst hade kunnat göra samma sak lite som att säga att abstrakt konst inte är konst på grund av sin banala natur. Något som vem som helst kan komma på, men något som ingen annan före honom gjort på samma sätt.

Han representerar minimalismen inom fotbollen. Hur kan man spela så lite fotboll som möjligt och ändå vinna varenda match? En avskalad fotboll som är lätt att hata, men svår att stoppa, och därtill ännu svårare att inte dras till som tränare. Kan jag få mer genom att göra mindre? Men svaret är inte så enkelt, precis som allt annat har även minimalismen en särskild finess till sig och där har Arteta hittat den perfekta balansen för sitt Arsenal.

Missförståndet kring hans tillvägagångssätt handlar inte om det är tråkigt eller inte. Inte heller handlar det om en oro för att hans framgångar ska skapa en snöbollseffekt där antifotbollen blir värre och värre tills ingen längre minns hur man spelar attraktiv fotboll. Misstaget är att frånta Arteta hans briljans bara för att man inte tycker om det han gör.

Det tar emot att erkänna men han är fotbollens nya trendsättare.