Felvända alternativ

Jag minns ett upplysande utbildningspass i en konferenslokal, i källaren på ett sexvåningshus i Solna. Vi fick se ett klipp från en match där Chelseas anfallare Didier Drogba tog sig framåt genom att spela bakåt. Det var en helt magnifik koreografi.

Medspelarna spelade bollen till – eller mer riktigt rakt på –  Drogba som hade ryggen mot motståndarlagets mål, han släppte tillbaka den direkt och tog sig sedan vidare framåt innan han fick bollen på fötterna igen, återigen med ryggen mot motståndarnas mål, han var som det heter på fotbollsspråk felvänd. Han släppte åter tillbaka bollen med ett tillslag, innan han upprepade samma sak en gång till. Då hade laget gått från mittlinjen fram till straffområdet och den sista tillbakapassen från Drogba kunde skjutas i mål. Motståndarna hängde inte med.

Jag vill uppehålla mig vid den eftersom jag såg Sverige använda sig av det här spelet i sin segermatch mot Mexiko igår. Det handlar om hur man kan använda felvända spelaren för att ta spelet framåt. Det handlar också om hur man man anpassa sitt spel efter spelarnas förmåga. 

En felvänd spelare har egentligen bara två alternativ på planen när den får bollen. Antingen kan den spela tillbaka den så som Drogba gjorde, eller försöka vända sig om och bli, ja, rättvänd. Som rättvänd spelare, vänd mot motståndarens mål har du en mängd alternativ, du kan skjuta, passa, dribbla, driva. 

Genom den felvända spelaren med de få alternativen kan man förbättra läget för den rättvända spelaren med de många. 

Den felvända spelarens få alternativ minskar tiden det tar att fatta ett beslut, vilket i sin tur ökar tempot i spelet. Spelaren är en vägg att studsa bollen mot. En vägg behöver inte tänka så mycket. Det här ökade tempot – den ökade hastigheten i spelarnas beslut och i bollens rörelse – gör att motståndarna måste förflytta sig snabbare. Inte sällan skapas det då nya ytor på planen för de rättvända spelarna. Verktyget felvänd, dyrkar upp motståndarnas försvar genom att sätta det i stora rörelser. 

Lång utläggning, men den där melodin, felvänd–rättvänd–felvänd–rättvänd, den är så fin. Och inte jättevår att spela.

En av de verktyg som det svenska landslaget använder sig av är just detta. Och man gör det troligen eftersom man har två anfallspelare som inte är särskilt snabba och för att man har ett lag som inte har ett högt bolltempo i grunden. Men man har spelare som är duktiga på att hitta fria positioner och inte har något emot att göra enkla saker. Som att släppa tillbaka bollen på ett tillslag. Det värmländska dansbandsanfallet Berg och Toivonen – orkestrerade av Janne Andersson – fick på så sätt motståndarlagets försvar att röra sig efter deras enkla melodi när solen färgade juninatten den där kvällen vid Uralbergen i Jekaterinenburg.