Baklängelsmålets väg framåt

Jag ser den kroatiske mittbacken Dejan Lovren spela en perfekt match i VM mot Nigeria. Jag följer honom som en orolig förälder som släpper iväg ett barn, hon har en plånbok med två tjugolappar i handen, för att handla glass själv. Blicken genom fönstret tills hon försvinner, ögonblicket när ögonen släpper henne och hon är ensam. När hon är hemma igen låtsas jag som ingenting, men andas ut.

Men varför är jag så orolig över den kroatiske mittbacken Dejan Lovren?

När Dejan Lovren inte spelar i Kroatien spelar han i Liverpool, ett lag jag älskar och följer. I en match mot Tottenham hösten 2017 gjorde han kanske den sämsta fotbollsmatch en professionell mittback gjort. Efter två insläppta mål och trettio minuter blev han utbytt. Rubriken i The Guardian dagen efter löd: "Lovren introducerade oss till konsten att inte försvara – the art of undefending". Fotbollsskribenten Barney Roney skrev att han inte kunde sluta tänka på Lovren trots att andra i matchen gjort saker som varit positiva, saker som var värda att hyllas. Han hänvisade till en känsla från ett romantiskt tyskt 1700-tal: Ruinenlust, den oemotståndliga lusten att se ett fallfärdigt objekt långsamt falla isär. 

"Du måste acceptera att en fotbollsmatch kommer att innehålla misstag", sa Liverpools tränare Jürgen Klopp i en intervju med Robbie Fowler. Han sa att om du som spelare accepterar det kan du koncentrera dig på det du ska göra, och dessutom vara förvissad om att det finns människor runtomkring dig kommer att hjälpa dig. Det är lagspelets filosofi, enligt honom. Det är hans roll som coach att förmedla detta.

Hur reagerar man när en spelare faller samman och förvandlas till en sönderfallande ruin framför ens ögon? Det är kanske det svåraste som finns som tränare, att hantera misstag, att förstå varför de sker, men kanske framför allt vad man ska göra med dem. Jag har stått vid hundratals matcher på sidlinjen och sett misstag. Jag har lyft mina händer till huvudet som man gör, jag har ropat och förbannat. Det har inte alltid varit vackert. 

När Jürgen Klopp pratade med Lovren efter matchen sa han till honom att du "är en mittback i världsklass, 100 procent, ja med svagheter, som i koncentrationen, kanske kan du vara hårdare, whatever. Men du är världsklass annars skulle du inte vara här".

När det gäller spelare och misstag, säger Klopp, handlar det om tålamod och tillit.

Det är ett sätt att se på misstag, att acceptera att de kommer att ske, att se varför de händer och om man ser potential i en spelare dessutom låta dem ske och ha tålamod. Att öva denna blick på spelet är en närmast buddhistisk övning i självkontroll. Acceptera och hitta mening. Som Gunnar Ekelöf säger det: Hur nå gemenskap? / Fly den övre och yttre vägen: / Det som är boskap i andra är boskap också i dig. / Gå den undre och inre vägen: / Det som är botten i dig är botten också i andra. / Svårt att vänja sig vid sig själv. / Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den undre och inre vägen. Eller vägen genom baklängesmålet.

Jonas Thern, den svenske för detta mittfältaren och numera tränaren, förklarade sin tränarfilosofi med att berätta om en ung mittback han hade på sin utbildning i Värnamo. Thern ville att mittbacken skulle lära sig att ta ner en hög boll som kom emot honom och sedan direkt spela den vidare. Det var en aktion som inte fick ta mer än några sekunder. För att lära honom detta var han tvungen att be honom göra det på match. Han visste redan från början att det skulle komma att leda till ett antal misslyckanden, och baklängesmål som följd. Men han visste också, sa han, att om mittbacken inte fick misslyckas skulle han aldrig lära sig. Tränaren fick då acceptera insläppta mål en förlust. 

Baklängesmålet som väg framåt.

Det där är inte lätt. Alla som håller på med fotboll har en drivkraft att vinna, från tränare till spelare och publik. Jürgen Klopp har tålamod eftersom han ser potential hos Dejan Lovren. Såg han inte potential skulle han inte ha tålamod, då skulle han göra sig av med honom. Sådan är den professionella fotbollen. Men alla vi andra, som utbildar spelare, spelare som alla äger rätten till potential. Ofärdiga möjligheter, barn på väg till affären med en plånbok med två tjugolappar. Hur ska vi se på misslyckandet? Kanske kan vi ändå lära oss något av Dejan Lovren.

När han kliver av planen med sitt Kroatiska lag är han en stjärna. Ingen ser på honom som en ruin som långsamt faller sönder. Någon trodde på honom, nu släpper jag honom också med blicken och låter honom gå mot nästa match.