Under 90 minuter försökte jag både hänga med i matchen mellan Liverpool och Arsenal, och vara närvarande hos min flickvän innan det sista Mälartåget mot Uppsala lämnade, och vårt distansförhållande fortsatte.
Jag gjorde ett någorlunda bra jobb. Även om frågan om “när slutar den där dumma matchen?” upprepades ett antal gånger, fick jag sympati när jag avslöjade att Liverpool förlorat. Efter det fick hon min fulla närvaro i ungefär en halvtimme till, innan jag elsparkcyklade iväg till Linköpings centralstation, något ledsen och tom eftersom jag inte kommer träffa henne igen förrän på fredag.
Däremot kände jag mig varken ledsen eller tom över resultatet i matchen. Visst kan det delvis bero på att en förlust var något jag ställt in mig på redan innan matchen började, men det var inte bara det. Jag kände en stolthet och glädje över mitt lags insats. Jag såg en glöd i spelarna som jag inte sett på länge, och märkte ett frö av hopp gro inom mig.
Innan säsongen började hade jag blott ett önskemål: att få njuta av fotbollsmatcherna som Liverpool spelade.
Förra säsongen präglades av en total avsaknad av njutning. Varje match spelades i ett tomrum där inget spelade någon roll, av spelare som inte brydde sig om fotboll, med en tränare som grävde ned sig i timmar av analysmaterial för att desperat försöka nå igenom spelarnas sorgdrivna brusreducerande hörlurar.
Det är en klubb, och stad, som förtjänat privilegiet att slippa behöva tänka. Fotbollen ska finnas som en flykt när inget annat kan erbjuda det, och nu kan det göra det igen. Springa mer, tänka mindre, så lyder instruktionerna från Iraola och det kan vara det viktigaste budskapet dessa människor behöver höra.
För en supporter tar jag det som att strunta i resultatet och njut av det som pågår på planen. Ett resultat ger en viss tillfredsställelse, men än viktigare är det att njuta av spelet och stunden. Det är viktigt med ett mål, och känslan att man är på väg mot ett mål, men i den känslan är det minst lika viktigt att komma ihåg att resan också är en del av det.
Oavsett vart det här laget till slut landar ren resultatmässigt, vill jag kunna känna att jag har njutit av stunderna som erbjudit den möjligheten på vägen.
Idag var en sådan stund.
